publicerad: 2015
kartoffel
kartoffel
[kartåf´el]
substantiv
~n kartoffler • mest i pl.; ⟨prov.⟩ potatis
Singular | |
---|---|
en kartoffel | obestämd form |
en kartoffels | obestämd form genitiv |
kartoffeln | bestämd form |
kartoffelns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kartoffler | obestämd form |
kartofflers | obestämd form genitiv |
kartofflerna | bestämd form |
kartofflernas | bestämd form genitiv |