publicerad: 2015
kastellan
kast·ell·an
[‑a´n]
substantiv
~en ~er • slottsvaktmästare; slottsfogde i äldre tid
| Singular | |
|---|---|
| en kastellan | obestämd form |
| en kastellans | obestämd form genitiv |
| kastellanen | bestämd form |
| kastellanens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kastellaner | obestämd form |
| kastellaners | obestämd form genitiv |
| kastellanerna | bestämd form |
| kastellanernas | bestämd form genitiv |


