publicerad: 2015
kastrat
kastr·at
[‑a´t]
substantiv
~en ~er • kastrerad man särsk. sångare (i äldre tid)
Singular | |
---|---|
en kastrat | obestämd form |
en kastrats | obestämd form genitiv |
kastraten | bestämd form |
kastratens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kastrater | obestämd form |
kastraters | obestämd form genitiv |
kastraterna | bestämd form |
kastraternas | bestämd form genitiv |