publicerad: 2015
kavel
kavel
[ka´vel]
~n kavlar
N kavle
[ka`vle]
~n kavlar
• cylindriskt trästycke särsk. för hushållsbruk – I sammansättn. kavel-.| Singular | |
|---|---|
| en kavel | obestämd form |
| en kavels | obestämd form genitiv |
| kaveln | bestämd form |
| kavelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kavlar | obestämd form |
| kavlars | obestämd form genitiv |
| kavlarna | bestämd form |
| kavlarnas | bestämd form genitiv |


