publicerad: 2015
kedja
1kedja
[çe`dja el. çä`dja]
substantiv
~n kedjor • t.ex. på cykel; äv. bildl.: polisen bildade kedja runt demonstranterna – I sammansättn. kedje-.
Singular | |
---|---|
en kedja | obestämd form |
en kedjas | obestämd form genitiv |
kedjan | bestämd form |
kedjans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kedjor | obestämd form |
kedjors | obestämd form genitiv |
kedjorna | bestämd form |
kedjornas | bestämd form genitiv |
2kedja
[çe`dja el. çä`dja]
verb
~de ~t • binda med kedja: de kedjade fast fången
Finita former | |
---|---|
kedjar | presens aktiv |
kedjas | presens passiv |
kedjade | preteritum aktiv |
kedjades | preteritum passiv |
kedja | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kedja | infinitiv aktiv |
att kedjas | infinitiv passiv |
har/hade kedjat | supinum aktiv |
har/hade kedjats | supinum passiv |
Presens particip | |
kedjande | |
Perfekt particip | |
en kedjad + substantiv | |
ett kedjat + substantiv | |
den/det/de kedjade + substantiv |