publicerad: 2015
kemikalie
kem·ik·alie
[‑a`lie]
substantiv
~n ~r • mest i pl.; kemiskt preparat
Singular | |
---|---|
en kemikalie | obestämd form |
en kemikalies | obestämd form genitiv |
kemikalien | bestämd form |
kemikaliens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kemikalier | obestämd form |
kemikaliers | obestämd form genitiv |
kemikalierna | bestämd form |
kemikaliernas | bestämd form genitiv |