publicerad: 2015
kemokin
kemo·kin
[‑ki´n]
substantiv
~et ~er • mest i pl.; en signalsubstans
Singular | |
---|---|
ett kemokin | obestämd form |
ett kemokins | obestämd form genitiv |
kemokinet | bestämd form |
kemokinets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kemokiner | obestämd form |
kemokiners | obestämd form genitiv |
kemokinerna | bestämd form |
kemokinernas | bestämd form genitiv |