publicerad: 2015
klandrare
klandr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. klandrarna klandra
| Singular | |
|---|---|
| en klandrare | obestämd form |
| en klandrares | obestämd form genitiv |
| klandraren | bestämd form |
| klandrarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| klandrare | obestämd form |
| klandrares | obestämd form genitiv |
| klandrarna | bestämd form |
| klandrarnas | bestämd form genitiv |


