publicerad: 2015
klandrare
klandr·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. klandrarna klandra
Singular | |
---|---|
en klandrare | obestämd form |
en klandrares | obestämd form genitiv |
klandraren | bestämd form |
klandrarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klandrare | obestämd form |
klandrares | obestämd form genitiv |
klandrarna | bestämd form |
klandrarnas | bestämd form genitiv |