SAOL     SO     SAOB     Alla tre  
SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
klara
klara verb ~de ~t • klara en upp­gift
Finita former
klararpresens aktiv
klaraspresens passiv
klaradepreteritum aktiv
klaradespreteritum passiv
klaraimperativ aktiv
Infinita former
att klarainfinitiv aktiv
att klarasinfinitiv passiv
har/hade klaratsupinum aktiv
har/hade klaratssupinum passiv
Presens particip
klarande
Perfekt particip
en klarad + substantiv
ett klarat + substantiv
den/det/de klarade + substantiv
klara av • lyckas med, klara: ​klara av el. (sällan) avklara en upp­gift
Infinita formeratt klara avinfinitiv aktivPresens participavklarandePerfekt participen avklarad + substantivett avklarat + substantivden/det/de avklarade + substantiv
klara sig • komma i­genom ngt trots problem; över­leva
Ordform(er)klara sig
klara upp • åstad­komma lösning på: ​klara upp el. (sällan) uppklara en mord­gåta
Infinita formeratt klara uppinfinitiv aktivPresens participuppklarandePerfekt participen uppklarad + substantivett uppklarat + substantivden/det/de uppklarade + substantiv
klara ut 1 bringa ordning i lina e.d.2 hitta en lösning på problem
Infinita formeratt klara utinfinitiv aktivPresens participutklarandePerfekt participen utklarad + substantivett utklarat + substantivden/det/de utklarade + substantiv