publicerad: 2015
klorit
klor·it
[‑i´t]
substantiv
~en ~er • ett glimmerliknande silikatmineral; salt av klorsyrlighet
Singular | |
---|---|
en klorit | obestämd form |
en klorits | obestämd form genitiv |
kloriten | bestämd form |
kloritens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kloriter | obestämd form |
kloriters | obestämd form genitiv |
kloriterna | bestämd form |
kloriternas | bestämd form genitiv |