SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

knalle

knalle substantiv ~n knallar 1 liten höjd, backe2 i äldre tid: gårdfari­handlare från Väster­götland3 hårt skeppsbröd

Singular
en knalle	obestämd form
en knalles	obestämd form genitiv
knallen	bestämd form
knallens	bestämd form genitiv
Plural
knallar	obestämd form
knallars	obestämd form genitiv
knallarna	bestämd form
knallarnas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

  knakning subst.
  knal adj.
  knall subst.
  knalla verb
  knallblå adj.
  knalle subst.
  knallebygden subst.
  knalleffekt subst.
  knallert subst.
  knallfull adj.
  knallgas subst.

  Till   alla ordböcker