publicerad: 2015
knepighet
knep·ig·het
substantiv
~en ~er • till knepig 1,2
Singular | |
---|---|
en knepighet | obestämd form |
en knepighets | obestämd form genitiv |
knepigheten | bestämd form |
knepighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knepigheter | obestämd form |
knepigheters | obestämd form genitiv |
knepigheterna | bestämd form |
knepigheternas | bestämd form genitiv |