publicerad: 2015
knipa
1knipa
substantiv
~n knipor 1 besvärlig situation: hamna i knipa2 en fågel
| Singular | |
|---|---|
| en knipa | obestämd form |
| en knipas | obestämd form genitiv |
| knipan | bestämd form |
| knipans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| knipor | obestämd form |
| knipors | obestämd form genitiv |
| kniporna | bestämd form |
| knipornas | bestämd form genitiv |
2knipa
verb
knep, knipit, knipen knipet knipna, pres. kniper • nypa, klämma; om det kniper om det gäller
| Finita former | |
|---|---|
| kniper | presens aktiv |
| knips (knipes) | presens passiv |
| knep | preteritum aktiv |
| kneps | preteritum passiv |
| knip | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att knipa | infinitiv aktiv |
| att knipas | infinitiv passiv |
| har/hade knipit | supinum aktiv |
| har/hade knipits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| knipande | |
| Perfekt particip | |
| en knipen + substantiv | |
| ett knipet + substantiv | |
| den/det/de knipna + substantiv | |


