publicerad: 2015
knäck
1knäck
substantiv
~en ~ar 1 bräcka, brott; bildl. obotlig skada2 en sorts segt godis
Singular | |
---|---|
en knäck | obestämd form |
en knäcks | obestämd form genitiv |
knäcken | bestämd form |
knäckens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knäckar | obestämd form |
knäckars | obestämd form genitiv |
knäckarna | bestämd form |
knäckarnas | bestämd form genitiv |
2knäck
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨vard.⟩ inkomst av extraarbete
Singular | |
---|---|
ett knäck | obestämd form |
ett knäcks | obestämd form genitiv |
knäcket | bestämd form |
knäckets | bestämd form genitiv |
Plural | |
knäck | obestämd form |
knäcks | obestämd form genitiv |
knäcken | bestämd form |
knäckens | bestämd form genitiv |