publicerad: 2015
knölighet
knöl·ig·het
substantiv
~en ~er knölig
Singular | |
---|---|
en knölighet | obestämd form |
en knölighets | obestämd form genitiv |
knöligheten | bestämd form |
knölighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
knöligheter | obestämd form |
knöligheters | obestämd form genitiv |
knöligheterna | bestämd form |
knöligheternas | bestämd form genitiv |