publicerad: 2015
kokare
kok·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kokarna • om person el. (vanl.) apparat
Singular | |
---|---|
en kokare | obestämd form |
en kokares | obestämd form genitiv |
kokaren | bestämd form |
kokarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kokare | obestämd form |
kokares | obestämd form genitiv |
kokarna | bestämd form |
kokarnas | bestämd form genitiv |