publicerad: 2015
kokett
1kok·ett
[koket´]
adjektiv; n. ~, ~a • behagsjuk, tillgjord
Positiv | |
---|---|
en kokett + substantiv | |
ett kokett + substantiv | |
den/det/de koketta + substantiv | |
den kokette + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de kokettare + substantiv | |
Superlativ | |
är kokettast | |
den/det/de kokettaste + substantiv |
2kok·ett
[koket´]
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ behagsjuk kvinna
Singular | |
---|---|
en kokett | obestämd form |
en koketts | obestämd form genitiv |
koketten | bestämd form |
kokettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
koketter | obestämd form |
koketters | obestämd form genitiv |
koketterna | bestämd form |
koketternas | bestämd form genitiv |