publicerad: 2015
kolonisatör
kol·on·is·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er kolonisera
Singular | |
---|---|
en kolonisatör | obestämd form |
en kolonisatörs | obestämd form genitiv |
kolonisatören | bestämd form |
kolonisatörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolonisatörer | obestämd form |
kolonisatörers | obestämd form genitiv |
kolonisatörerna | bestämd form |
kolonisatörernas | bestämd form genitiv |