publicerad: 2015
kommunpolitiker
kom·mun|pol·it·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ kommunpolitik
Singular | |
---|---|
en kommunpolitiker | obestämd form |
en kommunpolitikers | obestämd form genitiv |
kommunpolitikern | bestämd form |
kommunpolitikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kommunpolitiker | obestämd form |
kommunpolitikers | obestämd form genitiv |
kommunpolitikerna | bestämd form |
kommunpolitikernas | bestämd form genitiv |