publicerad: 2015
kompanjonlärare
komp·anj·on|lär·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑lärarna • biträdande lärare
Singular | |
---|---|
en kompanjonlärare | obestämd form |
en kompanjonlärares | obestämd form genitiv |
kompanjonläraren | bestämd form |
kompanjonlärarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kompanjonlärare | obestämd form |
kompanjonlärares | obestämd form genitiv |
kompanjonlärarna | bestämd form |
kompanjonlärarnas | bestämd form genitiv |