publicerad: 2015
konsertmusiker
kon·sert|mus·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ konsertmusik
Singular | |
---|---|
en konsertmusiker | obestämd form |
en konsertmusikers | obestämd form genitiv |
konsertmusikern | bestämd form |
konsertmusikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
konsertmusiker | obestämd form |
konsertmusikers | obestämd form genitiv |
konsertmusikerna | bestämd form |
konsertmusikernas | bestämd form genitiv |