publicerad: 2015
konstetablissemang
konst|e·tabl·isse·mang
substantiv
~et; pl. ~ • till etablissemang 2 konst 1
Singular | |
---|---|
ett konstetablissemang | obestämd form |
ett konstetablissemangs | obestämd form genitiv |
konstetablissemanget | bestämd form |
konstetablissemangets | bestämd form genitiv |
Plural | |
konstetablissemang | obestämd form |
konstetablissemangs | obestämd form genitiv |
konstetablissemangen | bestämd form |
konstetablissemangens | bestämd form genitiv |