korsakorsa
verb
~de ~t 1 ta sig över; möta och skära: korsa gatan2 föra samman, kombinera: korsa två hundraser| Finita former |
|---|
| korsar | presens aktiv |
| korsas | presens passiv |
| korsade | preteritum aktiv |
| korsades | preteritum passiv |
| korsa | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att korsa | infinitiv aktiv |
| att korsas | infinitiv passiv |
| har/hade korsat | supinum aktiv |
| har/hade korsats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| korsande |
| Perfekt particip |
|---|
| en korsad + substantiv |
| ett korsat + substantiv |
| den/det/de korsade + substantiv |
korsa för
• kryssa för| Infinita former |
|---|
| att korsa för | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| förkorsande |
| Perfekt particip |
|---|
| en förkorsad + substantiv |
| ett förkorsat + substantiv |
| den/det/de förkorsade + substantiv |
korsa sig
1 göra korstecknet2 röra sig kors och tvärs3 beblanda sig så att en ny art uppstår| Ordform(er) |
|---|
| korsa sig | |
korsa över
• korsa över el. (sällan) överkorsa ett ord i texten
