kostakosta
[kås`ta]
verb
~de ~t • ha ett pris av; äv. bildl.| Finita former |
|---|
| kostar | presens aktiv |
| kostas | presens passiv |
| kostade | preteritum aktiv |
| kostades | preteritum passiv |
| kosta | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att kosta | infinitiv aktiv |
| att kostas | infinitiv passiv |
| har/hade kostat | supinum aktiv |
| har/hade kostats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| kostande |
kosta på
1 betala kostnaderna för: de kostade på sonen en dyr utbildning2 vara ansträngande: det kostar på att cykla i motvind| Infinita former |
|---|
| att kosta på | infinitiv aktiv |
| Presens particip |
|---|
| påkostande |
kosta på sig
• bekväma sig till, orka: han kunde ha kostat på sig att säga tack| Infinita former |
|---|
| att kosta på sig | infinitiv aktiv |
