publicerad: 2015
krage
krage
substantiv
~n kragar 1 på skjorta, jacka o.d.2 på byggnad m.m. – I sammansättn. krag-; de flesta sådana sammansättn. hör till krage 1.
| Singular | |
|---|---|
| en krage | obestämd form |
| en krages | obestämd form genitiv |
| kragen | bestämd form |
| kragens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kragar | obestämd form |
| kragars | obestämd form genitiv |
| kragarna | bestämd form |
| kragarnas | bestämd form genitiv |


