publicerad: 2015
krakel
krakel
[krake´l]
substantiv
~et; pl. ~ • gräl, bråk
Singular | |
---|---|
ett krakel | obestämd form |
ett krakels | obestämd form genitiv |
krakelet | bestämd form |
krakelets | bestämd form genitiv |
Plural | |
krakel | obestämd form |
krakels | obestämd form genitiv |
krakelen | bestämd form |
krakelens | bestämd form genitiv |