publicerad: 2015
kranium
krani·um
[kra´ni‑]
substantiv
kraniet kranier • huvudskål, skalle – I sammansättn. kranie-.
Singular | |
---|---|
ett kranium | obestämd form |
ett kraniums | obestämd form genitiv |
kraniet | bestämd form |
kraniets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kranier | obestämd form |
kraniers | obestämd form genitiv |
kranierna | bestämd form |
kraniernas | bestämd form genitiv |