publicerad: 2015
krita
1krita
substantiv
~n kritor 1 stycke av lös och avfärgande kalksten; när det kommer till kritan när det verkligen gäller2 knappast pl.; ⟨geol.⟩ perioden efter jura3 knappast pl.; ⟨vard.⟩ kredit: köpa på krita – De flesta sammansättn. med krit- hör till 1krita 1.
| Singular | |
|---|---|
| en krita | obestämd form |
| en kritas | obestämd form genitiv |
| kritan | bestämd form |
| kritans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kritor | obestämd form |
| kritors | obestämd form genitiv |
| kritorna | bestämd form |
| kritornas | bestämd form genitiv |
2krita
verb
~de ~t • skriva el. bestryka med krita
| Finita former | |
|---|---|
| kritar | presens aktiv |
| kritas | presens passiv |
| kritade | preteritum aktiv |
| kritades | preteritum passiv |
| krita | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att krita | infinitiv aktiv |
| att kritas | infinitiv passiv |
| har/hade kritat | supinum aktiv |
| har/hade kritats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| kritande | |
| Perfekt particip | |
| en kritad + substantiv | |
| ett kritat + substantiv | |
| den/det/de kritade + substantiv | |


