publicerad: 2015
kull
1kull
substantiv
~en ~ar • ungar av samma födsel el. från samtidigt ruvade ägg; alla barn med samma föräldrar; årsklass: studentkull
Singular | |
---|---|
en kull | obestämd form |
en kulls | obestämd form genitiv |
kullen | bestämd form |
kullens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kullar | obestämd form |
kullars | obestämd form genitiv |
kullarna | bestämd form |
kullarnas | bestämd form genitiv |
2kull
substantiv
~et; pl. ~ • lätt slag i lek: leka kull
Singular | |
---|---|
ett kull | obestämd form |
ett kulls | obestämd form genitiv |
kullet | bestämd form |
kullets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kull | obestämd form |
kulls | obestämd form genitiv |
kullen | bestämd form |
kullens | bestämd form genitiv |