publicerad: 2015
kulturhistoriker
kult·ur|hist·or·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ kultur 1 historiker
Singular | |
---|---|
en kulturhistoriker | obestämd form |
en kulturhistorikers | obestämd form genitiv |
kulturhistorikern | bestämd form |
kulturhistorikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kulturhistoriker | obestämd form |
kulturhistorikers | obestämd form genitiv |
kulturhistorikerna | bestämd form |
kulturhistorikernas | bestämd form genitiv |