publicerad: 2015
kung
kung
substantiv
~en ~ar • manlig statschef i monarki; en schackpjäs; ett spelkort; bildl. den främste i sitt slag; för kung och fosterland ⟨vard.⟩ av alla krafter – I sammansättn. kunga-, kungs-.
| Singular | |
|---|---|
| en kung | obestämd form |
| en kungs | obestämd form genitiv |
| kungen | bestämd form |
| kungens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kungar | obestämd form |
| kungars | obestämd form genitiv |
| kungarna | bestämd form |
| kungarnas | bestämd form genitiv |


