publicerad: 2015
kungamakare
kunga|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna • ofta bildl. person som rekryterat ledare
| Singular | |
|---|---|
| en kungamakare | obestämd form |
| en kungamakares | obestämd form genitiv |
| kungamakaren | bestämd form |
| kungamakarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kungamakare | obestämd form |
| kungamakares | obestämd form genitiv |
| kungamakarna | bestämd form |
| kungamakarnas | bestämd form genitiv |


