publicerad: 2015
kungamakare
kunga|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna • ofta bildl. person som rekryterat ledare
Singular | |
---|---|
en kungamakare | obestämd form |
en kungamakares | obestämd form genitiv |
kungamakaren | bestämd form |
kungamakarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kungamakare | obestämd form |
kungamakares | obestämd form genitiv |
kungamakarna | bestämd form |
kungamakarnas | bestämd form genitiv |