publicerad: 2015
kvittens
kvitt·ens
[‑en´s]
substantiv
~en ~er • mottagnings- el. betalningsbevis, kvitto
Singular | |
---|---|
en kvittens | obestämd form |
en kvittens | obestämd form genitiv |
kvittensen | bestämd form |
kvittensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kvittenser | obestämd form |
kvittensers | obestämd form genitiv |
kvittenserna | bestämd form |
kvittensernas | bestämd form genitiv |