publicerad: 2015
kyrkohistoriker
kyrko|hist·or·ik·er
substantiv
~n; pl. ~ kyrka historiker
Singular | |
---|---|
en kyrkohistoriker | obestämd form |
en kyrkohistorikers | obestämd form genitiv |
kyrkohistorikern | bestämd form |
kyrkohistorikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
kyrkohistoriker | obestämd form |
kyrkohistorikers | obestämd form genitiv |
kyrkohistorikerna | bestämd form |
kyrkohistorikernas | bestämd form genitiv |