publicerad: 2015
känselbortfall
känsel|bort·fall
substantiv
~et; pl. ~ känsel bortfall
Singular | |
---|---|
ett känselbortfall | obestämd form |
ett känselbortfalls | obestämd form genitiv |
känselbortfallet | bestämd form |
känselbortfallets | bestämd form genitiv |
Plural | |
känselbortfall | obestämd form |
känselbortfalls | obestämd form genitiv |
känselbortfallen | bestämd form |
känselbortfallens | bestämd form genitiv |