publicerad: 2015
lagbrott
lag|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till 1lag 1 brott 1
Singular | |
---|---|
ett lagbrott | obestämd form |
ett lagbrotts | obestämd form genitiv |
lagbrottet | bestämd form |
lagbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
lagbrott | obestämd form |
lagbrotts | obestämd form genitiv |
lagbrotten | bestämd form |
lagbrottens | bestämd form genitiv |