publicerad: 2015
lagföra
lag|föra
verb
‑förde, ‑fört, pres. ‑för • stämma inför domstol; till 1lag 1
| Finita former | |
|---|---|
| lagför | presens aktiv |
| lagförs (lagföres) | presens passiv |
| lagförde | preteritum aktiv |
| lagfördes | preteritum passiv |
| lagför | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att lagföra | infinitiv aktiv |
| att lagföras | infinitiv passiv |
| har/hade lagfört | supinum aktiv |
| har/hade lagförts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| lagförande | |
| Perfekt particip | |
| en lagförd + substantiv | |
| ett lagfört + substantiv | |
| den/det/de lagförda + substantiv | |
| den lagförde + maskulint substantiv | |


