publicerad: 2015
langare
lang·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. langarna • till langa 2
| Singular | |
|---|---|
| en langare | obestämd form |
| en langares | obestämd form genitiv |
| langaren | bestämd form |
| langarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| langare | obestämd form |
| langares | obestämd form genitiv |
| langarna | bestämd form |
| langarnas | bestämd form genitiv |


