publicerad: 2015
leda
1leda
verb
ledde, lett, ledd n. lett, pres. leder 1 föra; anföra; vara främst; leda till (ngt) medföra2 koppar leder elektricitet
Finita former | |
---|---|
leder | presens aktiv |
leds (ledes) | presens passiv |
ledde | preteritum aktiv |
leddes | preteritum passiv |
led | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att leda | infinitiv aktiv |
att ledas | infinitiv passiv |
har/hade lett | supinum aktiv |
har/hade letts | supinum passiv |
Presens particip | |
ledande | |
Perfekt particip | |
en ledd + substantiv | |
ett lett + substantiv | |
den/det/de ledda + substantiv |
leda av
• leda av el. avleda vattnet från ängen
2leda
verb
~de ~t • röra sig i en led mot ngt; böja (på) ngt i leden el. lederna
Finita former | |
---|---|
ledar | presens aktiv |
ledas | presens passiv |
ledade | preteritum aktiv |
ledades | preteritum passiv |
leda | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att leda | infinitiv aktiv |
att ledas | infinitiv passiv |
har/hade ledat | supinum aktiv |
har/hade ledats | supinum passiv |
Presens particip | |
ledande | |
Perfekt particip | |
en ledad + substantiv | |
ett ledat + substantiv | |
den/det/de ledade + substantiv |
3leda
substantiv
~n • avsky, olust: känna leda vid ngt
Singular | |
---|---|
en leda | obestämd form |
en ledas | obestämd form genitiv |
ledan | bestämd form |
ledans | bestämd form genitiv |