publicerad: 2015
linne
linne
substantiv
~t ~n 1 knappast pl.; vävnad av lingarn; uppsättning lakan, dukar o.d.2 damunderplagg; nattlinne – Alla sammansättn. med linne- hör till linne 1.
Singular | |
---|---|
ett linne | obestämd form |
ett linnes | obestämd form genitiv |
linnet | bestämd form |
linnets | bestämd form genitiv |
Plural | |
linnen | obestämd form |
linnens | obestämd form genitiv |
linnena | bestämd form |
linnenas | bestämd form genitiv |