lokaliseralok·al·is·era
verb
~de ~t • placera, förlägga; ange platsen för; begränsa till viss plats| Finita former |
|---|
| lokaliserar | presens aktiv |
| lokaliseras | presens passiv |
| lokaliserade | preteritum aktiv |
| lokaliserades | preteritum passiv |
| lokalisera | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att lokalisera | infinitiv aktiv |
| att lokaliseras | infinitiv passiv |
| har/hade lokaliserat | supinum aktiv |
| har/hade lokaliserats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| lokaliserande |
| Perfekt particip |
|---|
| en lokaliserad + substantiv |
| ett lokaliserat + substantiv |
| den/det/de lokaliserade + substantiv |
lokalisera sig
• göra sig hemmastadd| Ordform(er) |
|---|
| lokalisera sig | |
lokalisera ut
• verket lokaliserades ut el. utlokaliserades till Gotland
