publicerad: 2015
lov
1lov
[lo´v]
substantiv
~en ~ar • vändning av segelbåt upp mot vinden; sväng: göra en lov; ta loven av ngt få övertaget över ngt
Singular | |
---|---|
en lov | obestämd form |
en lovs | obestämd form genitiv |
loven | bestämd form |
lovens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lovar | obestämd form |
lovars | obestämd form genitiv |
lovarna | bestämd form |
lovarnas | bestämd form genitiv |
2lov
[lå´v]
oböjligt substantiv
• tillåtelse; få lov få tillåtelse; vara tvungen – Vissa sammansättn. med 2lov, t.ex. bygglov, har böjning.
Ordform(er) | |
---|---|
lov |
3lov
[lå´v]
substantiv
~et; pl. ~ • ledighet från skola
Singular | |
---|---|
ett lov | obestämd form |
ett lovs | obestämd form genitiv |
lovet | bestämd form |
lovets | bestämd form genitiv |
Plural | |
lov | obestämd form |
lovs | obestämd form genitiv |
loven | bestämd form |
lovens | bestämd form genitiv |
4lov
[lå´v]
substantiv
~et • beröm, pris
Singular | |
---|---|
ett lov | obestämd form |
ett lovs | obestämd form genitiv |
lovet | bestämd form |
lovets | bestämd form genitiv |