SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
luft
luft substantiv ~en ~er knappast pl.; ​blandning av syre, kväve m.m. som vi andas in och ut; ​i friska luften i det fria; ​ge luft åt (sin irritation) ge ut­tryck åtöppningsbar del av fönster​ – Alla sammansättn. med luft- hör till luft 1.
Singular
en luftobestämd form
en luftsobestämd form genitiv
luftenbestämd form
luftensbestämd form genitiv
Plural
lufterobestämd form
luftersobestämd form genitiv
lufternabestämd form
lufternasbestämd form genitiv