publicerad: 2015
långpratare
lång|prat·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑pratarna lång pratare
| Singular | |
|---|---|
| en långpratare | obestämd form |
| en långpratares | obestämd form genitiv |
| långprataren | bestämd form |
| långpratarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| långpratare | obestämd form |
| långpratares | obestämd form genitiv |
| långpratarna | bestämd form |
| långpratarnas | bestämd form genitiv |


