publicerad: 2015
låta
låta
verb
lät, låtit, pres. låter 1 ljuda, höras; vara avfattad, lyda2 inte hindra att, tillåta; få ngn att göra ngt; få ngt att ske: hon lät hälsa att allt är väl; låta höra av sig; låta bli avstå från; det låter sig göra(s) det är möjligt att göra; låt oss gå! jag föreslår att vi går
Finita former | |
---|---|
låter | presens aktiv |
låts (låtes) | presens passiv |
lät | preteritum aktiv |
läts | preteritum passiv |
låt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att låta | infinitiv aktiv |
att låtas | infinitiv passiv |
har/hade låtit | supinum aktiv |
har/hade låtits | supinum passiv |
Presens particip | |
låtande |