publicerad: 2015
mage
mage
substantiv
~n magar • ha ont i magen; ha mage att vara fräck nog att – I sammansättn. mag-.
| Singular | |
|---|---|
| en mage | obestämd form |
| en mages | obestämd form genitiv |
| magen | bestämd form |
| magens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| magar | obestämd form |
| magars | obestämd form genitiv |
| magarna | bestämd form |
| magarnas | bestämd form genitiv |


