SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
mark
1mark substantiv ~en ~er [mar`ker] jord, fält, om­råde​ – Nästan alla sammansättn. med mark- hör till 1mark.
Singular
en markobestämd form
en marksobestämd form genitiv
markenbestämd form
markensbestämd form genitiv
Plural
markerobestämd form
markersobestämd form genitiv
markernabestämd form
markernasbestämd form genitiv
2mark substantiv ~en ~er [mar´ker] en äldre vikt­enhetliten bricka för markering av vinst el. förlust i kort­spel, spel­mark
Singular
en markobestämd form
en marksobestämd form genitiv
markenbestämd form
markensbestämd form genitiv
Plural
markerobestämd form
markersobestämd form genitiv
markernabestämd form
markernasbestämd form genitiv
3mark substantiv ~en; pl. ~ den tidigare mynt­enheten i bl.a. Tysk­land och Fin­land
Singular
en markobestämd form
en marksobestämd form genitiv
markenbestämd form
markensbestämd form genitiv
Plural
markobestämd form
marksobestämd form genitiv
markenbestämd form
markensbestämd form genitiv