publicerad: 2015
matchare
match·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. matcharna • person el. föremål som matchar
Singular | |
---|---|
en matchare | obestämd form |
en matchares | obestämd form genitiv |
matcharen | bestämd form |
matcharens | bestämd form genitiv |
Plural | |
matchare | obestämd form |
matchares | obestämd form genitiv |
matcharna | bestämd form |
matcharnas | bestämd form genitiv |