publicerad: 2015
matchare
match·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. matcharna • person el. föremål som matchar
| Singular | |
|---|---|
| en matchare | obestämd form |
| en matchares | obestämd form genitiv |
| matcharen | bestämd form |
| matcharens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| matchare | obestämd form |
| matchares | obestämd form genitiv |
| matcharna | bestämd form |
| matcharnas | bestämd form genitiv |


