publicerad: 2015
matematiker
matem·at·ik·er
[‑a´t‑]
substantiv
~n; pl. ~ matematik
Singular | |
---|---|
en matematiker | obestämd form |
en matematikers | obestämd form genitiv |
matematikern | bestämd form |
matematikerns | bestämd form genitiv |
Plural | |
matematiker | obestämd form |
matematikers | obestämd form genitiv |
matematikerna | bestämd form |
matematikernas | bestämd form genitiv |