publicerad: 2015
matutin
mat·ut·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • morgongudstjänst i kloster
Singular | |
---|---|
en matutin | obestämd form |
en matutins | obestämd form genitiv |
matutinen | bestämd form |
matutinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
matutiner | obestämd form |
matutiners | obestämd form genitiv |
matutinerna | bestämd form |
matutinernas | bestämd form genitiv |